BARA 7 LIV KVAR

Nu har nog Wille bara 7 liv kvar... Det här kanske låter som ett dåligt skämt, men Wille fick en tur i tvättmaskinen idag..!

Den ångest man känner när man inser att "det där konstiga ljudet från tvättmaskinen" kan vara katten... Fy tusan! Tur att vår tvättmaskin har en stoppknapp som öppnar luckan direkt, även om maskinen är full med vatten.

Tack och lov hann inte Wille åka så många varv innan jag kom på vad som hände. Men det varade säkert mer än en minut i alla fall.

Rusade in i duschen med min tvättmedelsindränkta katt för att skölja bort tvättmedlet så att han inte skulle slicka i sig det. Ringde veterinärkliniken som genast fixade så att en veterinär väntade på oss när vi kom in. Torkade av kissen så gott det gick, lastade in honom i buren och körde så fort jag kunde till kliniken.

Där lyssnade dom på hans lungor och hjärta. Han röntgades och man kunde se att han som tur var inte fått någon vätska i lungorna, men magen var proppfull med "något". "Något" kunde kanske vara tvättmedelsvatten som han fått i sig. För att inte riskera en förgiftning av tvättmedlet så fick han en stor dos med kol, som absorberar eventuella gifter i magsäcken.

Nu ligger lillskrutten ihoprullad som en liten kanelbulle och sover ut. Det märks på honom att han är lite tagen av dagens äventyr. Och jag är så himla tacksam för att allt gick bra! Tydligen är det vanligare än man tror att folk missar en sovande katt i tvättmaskinen och långt ifrån alla klarar sig lika bra som Wille gjorde.

Allt ditt är mitt

Igår köpte vi en agilitytunnel till Nisse. Wille tycker att det är hans.

Då'rå?

Men vaddå? Sover inte ni med hakan på tårna? Det är ni som är konstiga...

Hi! My name is...

Hej!

Jag heter Wille och jag bor oxå i den här familjen. Jag vill överklaga familjens beslut att skaffa en hund. Han jagar mig, han kissar på golvet och han biter i min svans.

Kolla på mig, jag är lugn och söt. Sover mest hela tiden. Leker ibland, stillsamma lekar. Inte biter jag i sladdar heller. Det slutade jag med för ett halvår sen, minst! Önskar bara att jag får komma ut på baksidan ibland. Trots att ni envisas med att jag ska ha sele på mig så är det ok.
Ja ja... hunden är ok ibland. Som när han sover. Eller när vi leker jaga och jag biter honom i öronen.

Men en sån tur!

Jag är rätt så bra på att skarva ihop sladdar som råkat bli avbitna. Katten Wille var som många redan vet, en expert på att bita av sladdar under sina första två år. Ett under att katten fortfarande lever måste jag säga. Sättet att få bukt med problemet var att klä in alla sladdar med folie.







Det är ju skam om kunskap ska gå förlorad eller aldrig utnyttjas. Så det är ju himla tur att Nisse visar samma böjelse för sladdbitande. Jag antar att det är åter till folie på sladdar nu...

Han vet så väl

Jag hör ljud från vardagsrummet som indikerar att terroristen d.y har nåt sattyg för sig. Jag reser mig upp och går till vardagsrummet för att se vad han gör. På vägen dit upphör ljuden och när jag kikar in i vardagsrummet så ligger terroristen på sin sovplats och ser nästan oskyldig ut. Han har ett sätt att rynka pannan som skvallrar om att han vet att han gjort nåt han inte får...

Utdraget på golvet ligger antennsladden. Som han alltså dragit loss från fästet i väggen. Bredvid antennsladden ligger små vita plastbitar. I samma veva som jag ser dom så hoppar det även ut en vit platsbit ur terroristen d.y's mun, bara sådär.

Jag tror ju att dom små vita plastbitarna kommer från "kontakten" på sladden. Men icke... han har bitit sönder nåt annat. Vet inte vad än bara.

Den andre terroristen, terroristen d.ä hade nåt spännande lattjolajbans för sig när vi var ute med terroristen d.y på promenad. När vi kom hem så tjöt nämligen brandlarmet på övervåningen, där d.ä befann sig. Tack och lov hittade vi ingen förklaring till varför brandlarmet gått igång.

Eftermiddagsbestyr

Idag har vi varit och klippt oss. Mitt stackars hår blev en katastrof efter sommarens alla omställningar. Sluta jobb, flytta, flytta ihop osv gjorde att mitt hår rasade av i stora tovor. Min gute-frissa Micke sa att det var nu strängeligen förbjudet med all styling, produkter innehållandes silikon och jag skulle göra inpackning regelbundet. Så jag har gjort som han sa + att idag kapade vi av nästan en decimeter. Nu känns det som jag har dubbelt så mycket hår. Tänkte ta en bild på mitt fina hår. Micke stylade det jättefint med lite lockar. Som ni ser har lockarna hunnit blåsa ur på vägen hem och det är en katt i vägen för håret. Men Wille är så fin så han måste få vara med lite idag.

Nu ska jag fixa lite inför den heliga nacho-fredagen med tillhörande fredagsmys, som idag blir fruktsallad med vaniljsås.

Bildbevis saknas

Kameran vill fortfarande inte hoppa igång. Förståeligt med tanke på att den fått en kopp kaffe över sig och sedan tappats hårt i golvet. Men just idag var det så synd att den inte fungerade eller att vi hunnit fixa en ny...

Wille och Nisse låg och sov tillsammans! Det är ju ingen som kommer att tro på mig utan bildbevis...
Båda två låg utslagna på golvet. U-formad Nisse med utsträckt Wille bredvid, som otroligt nog använde Nisses rumpa som huvudkudde!

Dom såg ut att trivas riktigt bra ihop. Det tog kanske 5 minuter så var dom vakna igen och jagade varandra tills dom båda däckade i tvättstugan. Wille ovanpå torktumlaren och Nisse nedanför på en tvätthög. Sötnosar!

Veterinärsångest och tidsperspektiv

Idag ska jag ta Nisse till veterinären. De senaste dagarna har han haft en helt galen klåda runt frambenen, typ i armhålan eller vad man ska kalla det. Igår kväll kändes det som att han blev stressad av att det kliar hela tiden så nu på morgonen ringde jag till Gotlands Smådjursklinik och bokade en tid. Vill inte chansa och vänta över helgen och hoppas att det går över av sig själv. Det vore rent taskigt.

Jag ogillar att gå till veterinären med mina djur så länge det handlar om något annat än vaccinationsbesök. Jag har haft sån otur tidigare, med mina katter. Cystor i njurar, katt-leukemi osv. Tack och lov så har Wille alltid varit frisk som en nötkärna. Så frisk att jag fick rabatt hos försäkringsbolaget nu i år!

Men en sak som slår mig är att jag faktiskt alltid fått en diagnos hos en veterinär. Inte ett luddigt "virus" som man själv alltid får på vårdcentralen när läkaren förmodligen inte har en aning om vad man har eller inte orkar bry sig. Sugarmama beskrev det så klockrent i sin blogg härom dagen.

Ska passa på att väga Nisse hos veterinären idag. Han har dragit iväg ordentligt den senaste veckan. 28/8 vägde han 4,2 kg. Ska bli spännande att se vad han väger nu!

Nisse firar 14 veckor idag och 3 månader på lördag. Jag och Martin insåg igår att vi inte haft Nisse mer än snart en månad.... det känns som vi alltid har haft honom. Å andra sidan så har jag bara bott på Gotland i 2 månader, men det känns som mycket mer. Jag har bott in mig nu tror jag!

Listig katt

När Wille vill ha lugn och ro och slippa bli jagad av Nisse så smiter han upp på övervåningen och myser lite i fröken M's docksäng.

Som hund och katt?

Vi har ju en katt här hemma oxå. Wille, drygt 3 år. En egensinnig blåmaskad birma. Han har tagit emot Nisse bättre än vi vågade hoppas på. Inte ett endaste fräs än så länge och inga tassar med klor heller. Faktiskt så verkar han relativt ointresserad av Nisse. Han tycker nog att Nisse är lite småläskig, men även lite spännande. Än så länge verkar det räcka det med att dom står och tittar på varandra en liten stund, några centimeter emellan... sen går Wille iväg.

En annan sorts långsovare

Grodornas skräck

Wille stortrivs med villalivet! Han får vara ute nästan hur mycket han vill. Han har rymt ur selen, varit i slagsmål med ena grannkatten och jagat dom andra två grannkatterna ända in i grannens vardagsrum. Nu har han ny sele och kommer inte längre än repet räcker. Så nu jagar han gräshoppor och små grodor i trädgården hela dagarna. Tyvärr äter han upp dom oxå...
Jag tycker mest att det är äckligt att han äter upp dom, men enligt wiki är många grodarter utrotningshotade då grodorna blir påkörda när dom ska hoppa över vägen... Entusiaster fångar grodor i hinkar och bär dom över vägen för att dom ska leva vidare och fortsätta föröka sig. Grodorna i vår trädgård har för egen hand överlevt den farliga turen över den trafikerade vägen, enbart för att omedelbart plattas till av en tass och landa i kattmagen. Det är lite humor i det ändå ;)

Jägaren

Minns ni serien Ärliga blå ögon? 

Fall inte för denna gangsters oskyldiga uppsyn :)