fredag 22 maj 2015

Skolval och Sverigeresa

Nu har vi valt skola till Wera. Efter en del turer och velande föll valet på Noddys Kindergarten i Sliema. Det är en ganska liten skola i privat regi. För att vara på Malta var lokalerna både stora, luftiga och ljusa. 

Det är ju inte riktigt som på förskolorna i Sverige. Bla så har alla barnen med sig egen lunchbox och det är skoluniform som gäller. Barnen har undervisning redan från den termin då man fyller 3. Men det är lära genom lek, så det handlar inte bara om att sitta i skolbänken. Men jämfört med Sverige så har man bara en timmes fri lek, resten är lektionstid. 

Imorgon packar vi väskorna och reser till Stockholm för en vecka. Vi får tillgång till lägenheten igen efter stambytet så vi ska möta upp flyttlass från Gotland, tömma evakueringslägenheten i Hägersten och även hinna med ett besök på Weras gamla förskola. Kommer att bli intensivt med roligt!

tisdag 19 maj 2015

Det funkar ändå

När du kommer till Malta, glöm allt du tar för givet hemma. Här görs saker annorlunda. Ett exempel är det här med adresser. Man har i princip aldrig husnummer. Husen har namn, vilka inte är sökbara i tex googlemaps. Gatunamnen finns i två versioner, engelsk och maltesisk. Den senare är alltid enklast att hitta i googlemaps. Utan den funktionen skulle jag f.ö aldrig komma fram till rätt adress för egen maskin. 

Om du frågar om vägbeskrivning är det heller inte helt självklart att du får ett gatunamn. Oftast får du en referenspunkt som du alltid antas känna till. Alltid. 

Ett exempel på detta är tex samtalet jag hade idag med ägaren av en kindergarten jag ska besöka för att se om vi ska skriva in Wera där. Jag hade adressen på engelska och den gick inte att hitta i googlemaps så när jag ringde upp dom idag då bad jag om den maltesiska adressen. 
- Nej den behöver du inte, det är så liten gata! Utgå från Uniglow, sa kvinnan. 
- Jag vet tyvärr inte vart det ligger, svarade jag. Har du adress dit då?
- Alla bet var Uniglow ligger, skönhetssalongen du vet.
- Nej tyvärr jag är rätt ny på ön...
- Du går bara förbi salongen och rakt fram en bit, så är det på en tvärgata där. Fråga vem som helst, alla hittar. Skolan är en äldre byggnaden brun panel runt fönstren. Ok?
- Men jag tar gärna maltesiska adressen om det går bra....
- Det är bara att ta vilken gata du vill, så är det en liten tvärgata en bit fram. Ok? Vi ses imorgon. Ring om du inte hittar! Välkommen!

Efter många om och men lyckades jag klura ut namnet på en parallellgata och på så sätt hitta gatan där skolan ligger. Så efter imorgon kanske jag även vet vart Uniglow ligger...

Men hur rörigt den än må verka så funkar det ju till slut i alla fall!

tisdag 12 maj 2015

Inköpslista

Ibland är det lite oväntade saker som dyker upp på listan med saker man saknar hemifrån. 
Idag fick vi hem ett stort paket med saker som mamma skickat till oss. Främst med välling som inte finns att få tag i här men även nappar, treo (ja...jag vet att man inte ska använda treo), decilitermått, italiensk salladskrydda och några överraskningar till Wera. Guld värt!!

Vi åker till Stockholm i slutet av maj för att göra iordning vår lägenhet där och inför det har jag gjort en lista.

Utan inbördes ordning kommer här det jag saknar eller snart nog kommer att sakna:

Hamburgerdressing 
Bostongurka 
Lakrisal
Turkisk peppar
Italiensk salladskrydda
Piffi allkrydda
Bakpulver
Karamellkungens punschkottar
Kalles kaviar
Chilisås
Kinapuffar
Riktigt, svenskt smör

Några av sakerna ovan kommer definitivt få följa med i väskan när vi åker tillbaka till Malta. 

onsdag 6 maj 2015

Lite nykär

Nu har vi varit här drygt en vecka och börjar få grepp på läget, få lite koll på det vardagliga. Mycket här är annorlunda mot vad vi är vana med. Men annorlunda är inte nödvändigtvis sämre. 


Vädret är väldigt annorlunda mot Sverige och absolut inget jag kan klaga på. Vackert väder kan man ta för givet och med stranden/havet bara ett par hundra meter bort så finns ju ett givet nöje enkelt serverat. 


Det känns som allt är anpassat för att barn ska trivas här. Stora fina lekplatser överallt. Strandpromenad längs hela Sliema som tillåter att man kan låta barn springa lite fritt, cykla och leka under promenaden. 


Alla älskar barn. Vart du än kommer med barn blir dom sedda och bekräftade. Personalen i mataffären, på restaurangen osv hälsar och pratar med barnen på ett så fint sätt. 

Här är de flesta butiker stängda på söndagar, inklusive mataffärer. Caféer och restauranger är öppna som vanligt. Det har lett till att lördagen automatiskt blivit fixardagen och söndagen har blivit en familjedag. Det märks jättetydligt. Det är skönt på nåt sätt att det inte går att göra så mycket på söndagar för då tar man sig nog gärna tid för att umgås istället för att jaga måsten. Iaf ser det ut som det funkar så för malteserna. Och jag hoppas verkligen att vi anammar det. Under vår första helg körde vi Malta-style. Vi planerade våra ärenden noga inför lördagen. Och sen hade vi söndagen till bara oss. Visst kan man välja att göra så även om det är söndagsöppet. Men för vår familj som är rätt dålig på att planera leder nog det här till något väldigt positivt!

Överlag är folk väldigt hjälpsamma. Jag har under den här veckan tex blivit erbjuden hjälp med vagnen i trappor, dörrar osv förr gånger än jag blivit erbjuden hjälp i Sverige. Jag har en ovana att vilja klara allting själv och har ibland tackat nej till hjälp (måste vara väldigt svenskt?) och de ser då nästan sårade ut, så nu tackar jag glatt och tar emot all hjälp som erbjuds. 

Ok, allt är inte guld som glimmar. Det finns ju knepigheter här. Sophanteringen... Får vilken svensk som helst att rysa..! Man ställer helt sonika ut sin soppåse på trottoaren en bit från porten. Det bildas ett litet sopberg och de hämtas nästan varje em/kväll. Vilket alltså leder till att det här o där står sopor på de smala trottoarerna. Trottoarer som i övrigt är i uselt skick och lika breda som hjulen på Weras barnvagn, vilket betyder att vi inte kommer förbi dessa utströdda soppåsar utan måste köra vagnen ute i gatan. 

Trafikregler är inget man håller så hårt på. De ses nog mer bara som rekommendationer. Jasså är det enkelriktat här? Äsch jag ska ändå inte åka så långt på den här gatan... 

Trafiken är rörig, men ingen är arg över det. Dubbelparkering är vanligt. Men då ser man till att lämna varningsblinkers på för att visa att man är inom tutavstånd. Den som vill köra ut tutar några gånger tills den som står i vägen kommer och flyttar på sig. Då vinkar man tack och kör iväg. En skön inställning tycker jag!