SEG SÖNDAG

Igår begav sig Martin over there, närmare bestämt till Miami för att spela golf tillsammans med några vänner. Och herregud så långsamt tiden har gått sen jag vinkade av honom på flygplatsen..! Jag som alltid trivts så bra med mitt eget sällskap. Nu har jag ju dessutom Wera och Nisse som gör mig sällskap. Men näe... det känns ändå tomt hemma när jag vet att han inte kommer hem till kvällen.

Jag roar mig så gott det går med att planera inredningen till biblioteket. Jag har alltid drömt om att ha ett och vi har ett rum bredvid vardagsrummet som är "över", så där ska alla mina böcker få bo! Jag vill ha mörka, höga bokhyllor, en stor mysig matta och en cognacsfärgad fladdermusfåtölj med fotpall. I fåtöljen ska det såklart ligga ett mysigt skinn av gutefår. Fällen, fåtöljen och fotpallen har jag redan hittat, men hyllorna och mattan vållar mer ångest... Härom dagen köpte vi en buddha med glaskupa som ska stå i biblioteket när det väl inreds. Tills vidare står det på skåpet i vardagsrummet.

Även om jag kan tycka att det är lite tidigt så har tulpansäsongen kommit igång. Jag älskar verkligen tulpaner. Tulpaner, ranunkel och liljor är mina favoriter. Bortsett från stora, djupröda rosor som min älskade ibland överraskar mig med. Jag har unnat mig en stor bukett tulpaner nu när jag ska vara gräsänkling.

Min älskade lilla skatt börjar redan bli stora tjejen känns det som. Hjälp... det går alldeles för fort..! Varje steg har sin charm, absolut. Men det kunde gärna få gå liiiiite långsammare. Från att under en ganska lång tid hängt vid min sida och haft ett jättestort behov av närhet så ligger hon nu gladeligen själv och leker med babygymen. Hon sover gärna själv både när det gäller middagsluren och nattsömnen. Men tack gode gud så vill hon ännu då och då sova middag i min famn. Jag har faktiskt separationsångest. Jag älskar det lilla livet så mycket att det gör ont.

Favoriten Pingu i stadigt grepp
Idag var Wera dressad i body från HM och byxor från Noa Noa.
Jag har blivit helkär i deras barnkläder, jag vill ha allt!

När jag ser på Wera, nergosad i den underbara fällen hon fått av mormor, så kan jag förvisso förstå att hon trivs där. Det ser ju verkligen sååå mysigt ut!