Idag tog en av mina finaste vänner ett sista farväl av sin älskade. Under en alldeles för kort tid fick de vara en del av varandras liv. Det finns ingen rättvisa i det som har hänt. Men vi kanske kan lära oss att stanna upp ibland och faktiskt vara tacksamma för det vi har istället för att se det vi inte har.
Min älskade har sina brister. Jag har mina brister. Vi önskar oss alla saker vi inte har. Men i slutändan så har vi ändå det viktigaste, det som verkligen räknas och betyder något. Vi har varandra och det får vi inte glömma bort att vara rädda om.
Så min uppmaning till er idag är att, om så bara för en liten stund, att lägga allt annat åt sidan och älska och uppskatta varandra för allt vad ni är värda. För det är ni värda!
Puss & kram
Så sant!
SvaraRadera