tisdag 6 november 2012

PANIK OCH MISSFÖRSTÅND

De som bor på landet är generellt sett friskare och lever lite längre, sägs det. Och det är nog tur det, för annars skulle jag nog få säga adjö till livet innan jag nått pensionsålder efter det senaste dygnet.


Jag förlorade minst ett decennium idag på eftermiddagen när jag höll på att piffa i Martins klädkammare. Nisse var som vanligt med och höll koll på mina göromål. Plötsligt börjar han smått övertänd att krafsa i ett hörn. Jag ser i ögonvrån att han får tag i något och drar iväg med världens fart. Eftersom jag tömt klädkammaren helt vill jag ju kolla vad det är han fått tag i. 

Nisse ligger på gästsängen, redo att sticka ifall jag skulle få för mig att försöka sno vad det nu är han tagit. Då ser jag det vidrigaste jag sett på länge. I Nisses ena mungipa hänger något ljusbrunt, långt, smalt.... EN MUSSVANS!!!! Herregud, han har fångat en mus i klädkammaren och nu har han hela musen i munnen, bara svansen hänger ut!

Lever den? Är den död? Kommer han att äta upp den? Kommer han att släppa musen och låta den gömma sig i Weras rum?

Äckelchocken var ett faktum.

Tack och lov så visade det sig att det bara var en bit brun ledning (eller vad man kallar det) som finns i vanliga elkablar. Ni vet, det är ju en blå, en brun och en gröngul. Den måste ha ramlat ner i en springa när elektrikern drog in ny belysning i klädkamrarna.

Sen musen i skafferiet så ser jag spök-möss överallt...






Min andra levnadsårsförlust var i natt när jag  vaknade vid 02:15 och upptäckte att min käre far ännu inte dykt upp. Han skulle komma med sena färjan och vara framme hos oss vid 1-snåret, smyga in och krypa ner i nybäddade gästsängen som står i Weras rum. Gissa vilken ångestresa jag bjöds på när han dessutom inte svarade telefonen och det tog dryga timmen innan jag fick veta varför han inte var där han skulle vara och inte svarade i telefonen.

Han var hemma! Jag lyckades ringa precis när han gick upp för att gå på toaletten, han hade inte hört de andra 10 gångerna jag ringt. 
Det hade blivit ett missförstånd kring vilken dag han skulle komma. Han kommer i natt. Och jag har fått det bekräftat per sms när han körde ombord på båten :)

Jag blev så lättad när han väl svarade att tårarna kom!

Hur många år tappade jag där? Galet många år.

För att kompensera mina förlorade levnadsår så befäste jag ännu lite mer att jag nu är en lantis genom att inhandla en riktigt fin och dyr grep! Fiskars potatisgrep 10-klo classic. Det ni!
Jättebra att ta upp fallfrukt med och så ska jag ju få ett riktigt potatisland upplöjt åt mig till våren. En bra grep är ett måste på landet :)




3 kommentarer:

  1. Hahaha, jag förstår precis hur du kände dig med den lilla "musen". Vi har haft ( kanske fortfarande har.. Vad vet jag) små husmöss på vinden och jag kommer fortfarande ihåg hjärtklappningen jag fick när jag stog öga mot öga med den lilla krabaten.
    Vilken tur att det bara var en sladd den här gången.!!

    Är det amningshjärna på G eller?? Iom att du tog fel på dag när pappa skulle komma??

    Potatisland låter underbart!! Nettan och Martin hade underbara potatisar för något år sedan. Trey pratar fortfarande om dessa potatisar:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egenodlad potatis är verkligen underskattat. Du får säga åt Trey att ni får boka in en tur till Gotland någon sommar framöver. Locka med riddare och potatis ;)

      Det kan ha varit så att jag inte lyssnade ordentligt, jag vet inte? Numera har jag ju lite splittrat fokus då jag större delen av dagen har lilla Wera i famnen. Hon vill inte sova ensam :)

      Radera