Vi är nog alla lite utpumpade idag. Lille Herr O kom inspringandes mitt i pannkaksstek och ropade att Fröken M grät. Martin fick fortsätta steka pannkakor och jag tog på mig tofflor och gick ut, inställd på att bära hem en liten fröken med skrubbsår på knät, blåsa lite, plåstra lite - sipp sopp så var allt bra igen. Men nej, den här gången fick jag med hjärta i halsgropen och knut i magen bära in henne i hallen och säga att vi måste nog åka till akuten.
Hur 17 klarar man sån här som förälder? Jag fick uppbringa all min inre kraft och upprepa "håll dig lugn, håll dig lugn". I bilen på väg till sjukhuset så lovade jag dyrt och heligt att doktorn skulle ta bort det onda och ta bort blodet. Jag vet inte vem jag försökte lugna mest, mig själv kanske?
Väl på akuten så gick allt väldigt bra. Läkaren var helt fantastisk och ganska snart var både det onda och blodet borta. Som tur var slapp såret sys och vi fick åka hem igen. Lilla Fröken M var en riktig hjälte. Tapper och stark.
Eftermiddag och kväll har spenderats i soffan där vi har kollat på tecknade filmer, ätit glass, haft hamburgerpicknick och ätit glassmarängtårta. Har man varit på akuten så får man allt man pekar på sen, så är det. Världens raraste granne kom över med akut-present i form av prinsessfilm, isglass och en påse godisbilar.
Så, jag höll ihop hela eftermiddagen och kvällen men nu när hon ligger nerbäddad i sin säng och sover gott och jag kan krypa upp i älsklingens famn så kan jag inte hjälpa att jag gråter en liten skvätt i efterhand av både rädsla och lättnad.
Slutet gott, allting gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar