OM HENNOR OCH DAGIS

Vi är mitt uppe i jakten på den perfekta förskolan, eller dagiset som jag ännu kallar det. 

Jag har en bild av att mitt barn går på ett litet dagis med lite mindre grupper och få barn per pedagog, lugn, ro, pyssel och lek. Det är inte helt enkelt det här kan jag säga. Inte bara ska storleken på grupperna stämma, dagiset ska ha en inriktning som känns bra oxå. 

Nu har jag iallafall hittat ett litet dagis som vi ska besöka imorgon. Deras inriktning är ord, bild, sång och skapande. Och jag gillar tanken på att stimulera kreativiteten. Sen så har jag blivit rekommenderad två andra dagis. Det ena har fått kritik för brist på material och ibland brist på personal så det känns inte riktigt aktuellt. 

Det andra dagiset har en inriktning som jag både gillar och ogillar. Dom täcker in allt med kreativitet och skapande. Men, det är ett hen-dagis. Dvs det går inte pojkar och flickor där. Det går barn eller individer eller små hennor där (vad heter eg hen i plural??).

Såg ni avsnittet i Solsidan när Herngren och Skäringer får sitta i ring och sjunga om "en sockerbagare hen bor i staden, hen bakar kakor..."?

Hur mycket jag än är för att pojkar ska kunna leka med dockor och flickor med bilar osv så kan jag inte tugga i mig det här hen-tänket. 

I sagor och sånger ska inte könet ha någon betydelse utan man byter ut mot figuren, hen, individen osv. Vad är det för fel med Tant Brun och Farbror Blå? Ska vi inte kunna läsa om Petter och Lottas jul? Blir det bättre med Individen och Figurens jul? Personen och Långa Hen?

Jag menar inte att Wera ska bli megaflickig. Men jag vill nig att hon ska växa upp till en stolt flicka, tjej, kvinna och individ. Det känns som att det börjar bli lite fult att vara kvinnlig eller manlig. Helst ska man vara en Konsums blåvita. Neutral och likformig. 

Mina föräldrar valde aldrig leksaker åt mig. Det gjorde jag. Jag lekte med lika mycket pojklelsaker som flickleksaler och det var ingen som gjorde nån sak av det. Huvudsaken var att jag hade roligt. 

Det jag vill komma fram till är nog att jag tror att det där löser sig självt om man inte gör så stor sak av det. Uppmuntra till lek som roar barnet. Men utplåna inte män och kvinnor, flickor och pojkar. 

Varför inte? Varför inte bunta ihop alla till ett hen?

Därför att jag tror att världen blir rikare med fler än ett kön, med mångfald. För håll med om att en sallad blir roligare och godare med olika färg på grönsakerna än om allt hade samma färg?