Jullov, dåligt väder och rastlösa barn. Inga problem! Se bara till att bjuda hem ett gäng kompisar som kommer tidigt på förmiddagen och som går hem lagom till middagen. Smart tänkte jag, då blir det inget gnäll om att inte ha något att göra osv.
Jag har kul när det är många barn här. Jag vill att som ska ha roligt när dom är här och att dom ska gilla att hänga här. Kan det vara en rest från att ha växt upp i ett hem med en mamma som jobbade som dagmamma? Vi hade ju alltid 1000 barn hemma.
Men jag fick ju knappast något gjort alls igår... (Typ stryka kläder och sortera strumpor)
- Susaaaaaanne sjung den där roliga sången, visa det där trolleritet, gör det där du gjorde igår, kan du leka med oss. Fast å andra sidan, det är ju rätt roligt att barnen vill att jag ska vara med och det är definitivt roligare än det som stod på mitt schema - stryka kläder och sortera strumpor. Och det kom även fram igår att dom inte ser på mig som en vuxen.
- Va? Är du vuxen? frågade Majas kompis när jag kommenterat något om att jag ofta är lite knasigare än andra vuxna.
Jag kanske inte är vuxen? Jag känner oftast inte att jag är med i vuxenklubben. Även om jag numera lever familjeliv så är det ganska få föräldrar som jag känner att jag är på samma nivå som. När jag träffar vissa barns föräldrar så känns det nästan som när jag var liten och träffade mina kompisars föräldrar. Dom är så där föräldriga liksom. Jag känner mig så barnslig när jag träffar föräldriga föräldrar som är i min egen ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar