Egentligen borde det här inlägget kommit före det förra inlägget eftersom den här incidenten inträffade för ca 2 veckor sedan.
Jag, karln, barnen och hunden har satt oss tillrätta i djursalongen på färjan över till Gotland. På raden framför sitter en kvinna med en stor fin hund. Martin och barnen går iväg för att köpa lite fika och mat och jag sitter kvar med Nisse.
Kvinnan på raden framför vänder sig om och frågar
- Är det dina barn?
Dom är ju inte mina-mina så jag svarar nåt i stil med - Ptja... (Jag har inte fått frågan förut och har inte funderat på svaret innan och min hjärna funderar lite om jag ska förklara mig bonusmamma eller bara säga -ja).
Hon fortsätter - Jag tänkte gå och äta nu och lämnar kvar hunden. Hon är jättesnäll, men kan vara aggressiv mot barn. Vill bara säga det så att du inte låter barnen gå fram till henne när jag inte är här.
- Eh, jaha... men... eh... får jag ur mig och kvinnan går.
Ska jag nu ta ansvar för alla barn ombord på båten? Ansvara för att inget barn går fram till den här barnilskna hunden som är lämnad ensam? Är det det hon menar?
En annan sak som känns lite skev är att hundarna kan krypa under sätena. Det finns gott om plats där även för stora hundar. Hunden på raden framför är förvisso kopplad, men kan fortfarande krypa mer än halvvägs över till vår rad. Det gör den barnilskna hunden. Hon gillar tydligen inte valpar heller, för hon ligger en bra stund under sätet, blänger på Nisse och morrar.
Som tur är så är det kö i restaurangen så det tar en stund innan Martin och barnen kommer tillbaka och då har den andra hunden somnat. Hundens ägare gör sig ingen brådska. Det är inte så att hon bär med sig maten till sin plats så som alla andra med hundar valde att göra. Nej, hon äter i lugn och ro i restaurangen.
När hon kom tillbaka meddelade jag att varken våra eller någon annans barn varit på hennes hund. Jag sa det lite med en pik i undertonen. Men hon log bara och tyckte att det var ju bra.
Jag undrar om hon lagt skulden på mig om något barn blivit bitet eller skrämt? Jag kan inte säga att jag tycker att det var mitt ansvar även om jag självklart hade sagt till om något barn gått fram.
I vissa lägen har jag svårt att förstå hur vissa hundägare tänker. Som i det här fallet. Eller som när folk tycker att det är helt ok att strunta totalt i att plocka upp efter hunden om den bajsat i skogen. Barn leker där. Många tränar sina hundar där.
Precis bredvid stigen kan det ligga monsterlass med hundbajs. Varje gång vi tränar i skogen med Nisse så måste vi hålla utkik efter hundbajs så att vi inte råkar få det med oss hem under skorna.
Det sitter till och med påsar uppsatta på stolpar bara en liten bit från skogen, så ingen kan ju skylla på att man glömde påsarna hemma... Skärpning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar