Inte totalt fiasko

Så lyckades vi ta oss till valpkursen igår. Förvisso kom jag en halvtimme försent eftersom jag missat att dom ändrat starttiden och Martin fick sitta och vänta 40 min ute i bilen när han skulle hämta mig, för jag hade även missat att dom ändrat sluttiden oxå. Vore ju märkligt om det ska kunna bli ordning på den här hunden som har så virriga ägare.

- Men hej! Här har vi dom som inte kom förra gången ja. Vad synd att ni missade introt på dagens lektion. Men det ska nog gå bra ändå...
- Men vaddå..? Börjar vi inte nu?
- Nej, tiden har ju blivit ändrad till 18.

Gissa vilken hundägare som ville sjunka ner genom jorden....

Nisse blev sjövild när han såg alla valpar och ville lekalekalekalekaaaa!!!! Men nej, kursledaren säger - Då gör vi som sist, att ni ställer er så att hundarna sitter framför er, eller mellan era ben. När dom är lugna och fina och har sin uppmärksamhet på er så ger ni dom belöööning.

Alla valpar sitter fint och stirrar bedjande på sina hussar och mattar - snääällaaaaa, jag är lugn nu... godis.... snääääälla....!

Nisse sitter inte. Han far som en flipperkula fram och tillbaka, åt alla olika håll, så långt kopplet räcker. Lekalekalekalekaaaa!!!!

Det låter som om han försöker kväva sig själv genom att hänga i halsbandet. Under tiden försöker jag lite försynt att påkalla Nisses uppmärksamhet, med godiset och leksaken och till o med med mina vantar som han så gärna vill tugga på i vanliga fall. Men nej, han vägrar ta ögonkontakt. När jag ser mig omkring så står alla och ler sådär medlidande mot mig. Alla utom Mallgrodan* som struttar runt med sin larviga lilla hund. - Fröken! Fröken! Kolla vad vi kan! Och det här ska vi ju lära oss först i slutet av kursen. Kolla! Kolla!

Men fröken kollar inte på Mallgrodan. Fröken kollar på Virrpannan med Galningen. Fröken suckar och går fram till mig och frågar om jag har valt godis som hunden tycker om. - Nej dumhjärna, jag tog med det äckligaste han vet fattar du väl? Jag vill säga det men jag säger såklart inte det. Nervöst leende svarar jag istället - Ja, normalt sett så älskar han det här godiset. Men han är lite kinkig med att äta just nu.
Till slut lugnar han ner sig, han har tittat snabbt på mig en gång och fått godis. Sen nöjer han sig med att ligga ner och äta gräs.

När vi ska öva på "Gå fint i koppel" så verkar fröken tycka att jag har lidit nog. Hon kommer fram till mig och ger mig en näve köttbullar. - Testa det här. Funkar inte vanligt godis så brukar i alla fall köttbullar funka.
Och det funkar! Vips blir Nisse väldigt lydig och fokuserad. När köttbullarna är slut så gör det inget, för mina händer luktar köttbullar och det gör det vanliga godiset mycket mer intressant.

Inkallningen går som en dans och att gå lös utan koppel går långt bättre än förväntat. Mallgrodans hund sköter sig inte alls lika bra där. Ha!

När vi sedan har frågestund innan hemgång så är Nisse den som charmar alla med att rulla ihop sig i mitt knä och tvärsomna så att han ligger och småsnarkar. Fröken sa att även om Nisse är lite ofokuserad och behöver öva mycket på det, så är han i alla fall en valp som är väldigt tillfreds med livet. Virrpannan blev lite mallig och såg sig omkring för att se att alla verkligen hörde vad fröken sa.


*Mallgrodan är egentligen ingen mallgroda. Egentligen är hon jättetrevlig och jag tycker inte illa om henne för att hon har bättre pli på sin hund än jag har på min. Jag är bara avundsjuk.
Men jag misstänker att hon var en riktig smörpropp i skolan.