Hitta vilse

Nisse har ju börjat på valpkurs. En sak som vi ska träna på är att gå utan koppel. Bra ställe att träna på är i skogen eftersom det inte finns några direkta farligheter där. Kursledaren sa att vi ska släppa honom lös och sedan smyga iväg och gömma oss, stå iskallt kvar och vänta på att han upptäcker att vi är borta. Då ska han leta upp oss och få väldigt mycket beröm när han hittar oss.

Jag är ju så harig av mig så jag har inte riktigt vågat testa det än. - Jo men han är ju som han är... noll koll på vad som händer runt omkring honom, bla bla bla...
Sen kom jag att tänka på att han kanske har noll koll eftersom han aldrig behöver bry sig? Jag håller ju koll åt honom. Så idag gjorde jag det. När vi kommit en bit in i skogen så släppte jag honom och gömde mig bakom ett träd. För att uppmärksamma honom på att vi hade en ny lek på G så kallade jag lite lågt på honom och inom någon sekund hade jag en överlycklig hund framför mina fötter!

Det här var en himla rolig lek och Nisse var jätteduktig. Bara en gång missade han att hitta mig och började istället att spåra och gick tillbaka den väg jag gått, inklusive avsteg från stigen. Jag tror vi har en spårare i familjen. När han sprungit iväg en bit så kallade jag på honom och han kom farandes direkt. Överlycklig att jag var hittad igen. Precis som dom sa på kursen så får Nisse ett helt annat fokus på mig om jag gör så när vi är ute. Ganska snart började Nisse hålla sig närmare mig och det blev svårare för mig att gömma mig för honom. Nu har jag en riktig tröttmössa ute i hallen som ligger utslagen på golvet och kramar sin älskade gamla blå handduk.

Däckad