Nu har vi varit här drygt en vecka och börjar få grepp på läget, få lite koll på det vardagliga. Mycket här är annorlunda mot vad vi är vana med. Men annorlunda är inte nödvändigtvis sämre.
Vädret är väldigt annorlunda mot Sverige och absolut inget jag kan klaga på. Vackert väder kan man ta för givet och med stranden/havet bara ett par hundra meter bort så finns ju ett givet nöje enkelt serverat.
Det känns som allt är anpassat för att barn ska trivas här. Stora fina lekplatser överallt. Strandpromenad längs hela Sliema som tillåter att man kan låta barn springa lite fritt, cykla och leka under promenaden.
Alla älskar barn. Vart du än kommer med barn blir dom sedda och bekräftade. Personalen i mataffären, på restaurangen osv hälsar och pratar med barnen på ett så fint sätt.
Här är de flesta butiker stängda på söndagar, inklusive mataffärer. Caféer och restauranger är öppna som vanligt. Det har lett till att lördagen automatiskt blivit fixardagen och söndagen har blivit en familjedag. Det märks jättetydligt. Det är skönt på nåt sätt att det inte går att göra så mycket på söndagar för då tar man sig nog gärna tid för att umgås istället för att jaga måsten. Iaf ser det ut som det funkar så för malteserna. Och jag hoppas verkligen att vi anammar det. Under vår första helg körde vi Malta-style. Vi planerade våra ärenden noga inför lördagen. Och sen hade vi söndagen till bara oss. Visst kan man välja att göra så även om det är söndagsöppet. Men för vår familj som är rätt dålig på att planera leder nog det här till något väldigt positivt!
Överlag är folk väldigt hjälpsamma. Jag har under den här veckan tex blivit erbjuden hjälp med vagnen i trappor, dörrar osv förr gånger än jag blivit erbjuden hjälp i Sverige. Jag har en ovana att vilja klara allting själv och har ibland tackat nej till hjälp (måste vara väldigt svenskt?) och de ser då nästan sårade ut, så nu tackar jag glatt och tar emot all hjälp som erbjuds.
Ok, allt är inte guld som glimmar. Det finns ju knepigheter här. Sophanteringen... Får vilken svensk som helst att rysa..! Man ställer helt sonika ut sin soppåse på trottoaren en bit från porten. Det bildas ett litet sopberg och de hämtas nästan varje em/kväll. Vilket alltså leder till att det här o där står sopor på de smala trottoarerna. Trottoarer som i övrigt är i uselt skick och lika breda som hjulen på Weras barnvagn, vilket betyder att vi inte kommer förbi dessa utströdda soppåsar utan måste köra vagnen ute i gatan.
Trafikregler är inget man håller så hårt på. De ses nog mer bara som rekommendationer. Jasså är det enkelriktat här? Äsch jag ska ändå inte åka så långt på den här gatan...
Trafiken är rörig, men ingen är arg över det. Dubbelparkering är vanligt. Men då ser man till att lämna varningsblinkers på för att visa att man är inom tutavstånd. Den som vill köra ut tutar några gånger tills den som står i vägen kommer och flyttar på sig. Då vinkar man tack och kör iväg. En skön inställning tycker jag!
