Imorgon ska vi på begravning. Det känns. Det är svårt.
I helgen frågade barnen en del om döden. Kan man börja leva igen? Kanske är hon inte död på riktigt? Vad tänker man när man är död? Får man prata om den som är död?
Jag älskar deras hopp om att det oåterkalleliga skulle kunna förändras. För om man önskar riktigt mycket så kanske..?
Om jag ska försöka se något positivt i döden så är det att den påminner oss om att älska, uppskatta och ta tillvara än mer på de som ännu finns kvar bland oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar