Hej hej hallå!
Nej, här händer det inte mycket. Ska jag berätta varför? Jag har så himla fullt upp att jag inte riktigt har tid för annat. Det är nu det händer, det är nu jag måste se till att det blir ute så som jag suttit inomhus och planerat och fantiserat hela långa vintern. Och mina vänner, det tar sin tid..! Jag håller på att anlägga ett trädgårdsland som skulle göra självaste Sjumilaskogens herr Kanin grön av avund. Samtidigt försöker jag hinna med finliret också. Grusgången har rensats och måste hållas efter. Rabatterna ska grävas ur och det ska planteras nytt. I väntan på att det permanenta ska bli fint så pillar jag med blommor i krukor som får pryda trappan bland annat. Lite av allt på en gång. Och för att inte sitta sysslolös de dagar då vädret inte är så kul så har jag några renoveringsprojekt på gång också.
Jag fick tag i en Carl-Johan soffa på blocket för bara 150:-. Visst, tyget var inte det tjusigaste, men jag ville ändå prova på att klä om en sån soffa. Den är snart klar. Det fattas tyg till ett armstöd och sen ska lite dekorband på. När det är gjort ska ni får se före- och efterbilder så att ni kan berömma mig för min oerhörda talang ;)
Utöver det så har jag blocket-fyndat en jätteful mörkbrun våningssäng som jag håller på att grundmåla, som senare ska bli turkos och ska stå ute i barnens lekstuga.
På Tradera klubbade jag hem ett ex av Nordens Flora del 1. Den ska jag plocka sidor ur och de ska tillsammans med två av våra gamla källarfönster omvandlas till två fina tavlor.
Som en vän sa förra veckan - ja du har projekt du Susanne..!
Wera växer så det knakar! Sitter helst hela dagarna. Är ännu rätt ointresserad av att förflytta sig. Hatar ännu att ligga på mage och flippar över på rygg efter 2 sekunder... Hon har börjat ta sig fram med gåstolen. Och jag måste säga att hon är otroligt bra på att roa sig själv. Hon kan sitta hur länge som helst och pilla med saker, prata med sin spegelbild, skrattar och babblar. när jag tittar på henne så brister hon alltid ut i världens största leende och vinkar.
Hon har fått en hang up på att hon alltid måste brotta ner en av pojkarna i mammagruppgänget. Stackarn, han får stå ut med att bli nertryckt i Weras knä samtidigt som hon pussar honom på huvudet. Än så länge pussas hon oftast med öppen mun och det ser nästan ut som hon försöker äta upp den stackars gossen...
Tur att hon inte har några tänder. Hoppas att allt blir bra så vi får se alla blommor och grönsaker. Kramisar <3
SvaraRadera