UPPDATERING

Ljuset i tunneln! Alla verkar vara i stort sett friska och återställda. Det blev en tuff och inte så rolig start på resan. Martin blev sjuk igen, de vi är här tillsammans med har varit dåliga och Wera blev tyvärr ännu sämre. Om hon reagerade på antibiotikan eller om en liten bacill hittade ner i magen vet vi helt hundra. Virus sa iaf läkaren och skrev ut nytt penicillin och vi avbröt den första kuren.

Den lilla mängd mat vi lyckades peta i Wera kom ut lika snabbt. Hon slutade äta och dricka och hon blev bara mer och mer slö. Blicken var matt och insjunken. Hennes härliga leende blev allt svårare att framkalla och läkaren ringdes in igen. Hon var inte uttorkad, än. Men eftersom hon inte drack och allmäntillståndet var försämrat så ville dom skicka iväg oss till sjukhuset över natten och ge Wera vätska och näring via dropp. Även om sjukhuset kan kännas tryggt, vi vet att hon får det hon behöver osv så känns det ju genast mycket mer dramatiskt.

När läkaren kollade på klockan och insåg att vi skulle bli sittande i långa bilköer så sa han att vi lika gärna kunde avvakta nån timme till. Så det gjorde vi. Efter en tupplur på två timmar vaknade vår lilla kämpe och svepte en hel flaska med vätskeersättning! Och därefter har det bara blivit bättre. Idag äter hon nästan som hon ska, dricker bra och är sitt vanliga sprudlande lilla jag igen! Hoppas nu att det får hålla i sig. För egen del bryr jag mig inte smack om dagarna spenderas på rummet eller på stranden, bara Wera får vara frisk och må bra!

Jag har ännu inte blivit avskräckt från att resa med Wera. Däremot har jag insett att en bra läkare på plats är ovärderlig och nästa gång kommer jag oroa mig mindre för om blöjorna kommer att räcka. Istället kommer jag att fylla väskan med vätskeersättning. När det väl behövs så går det åt massor!