FÖRSTUMMAD

För bara en liten stund sen var mina kinder blossande röda. Mina händer darrade och mina ben skakade. Mina mungipor växte ihop med hårfästet. Jag var stum av starstruck-ness. En person som jag drömt om att få prata med slog sig artigt ner vid vårt bord ikväll, efter att jag ynkligt pipit fram hans namn och fiskat upp hans bok ur skötväskan. Tog jag tillfället i akt? Uppfattade jag ens vad han sa? Svarade jag på rätt frågor? Nej... Jag fick nästan någon form av panik och ville bara att han lite stressad skulle krafsa ner sitt namn, verka lite småirriterad och gå.

Han såg att jag var supernervös, hörde att jag svarade på fel frågor och fnissade lite hjärtligt, blinkade med ena ögat och sköt tillbaka boken Torka aldrig tårar utan handskar till mig. Jag är nog lite kär i Jonas Gardell ändå.