Puh... Det är tuffa dagar här. Om Wera ska vara kinkig den här veckan och ha nära till gråten och skriket så har vi nu plussat det med envist magknip. Idag har det varit tufft, både för mig och Wera. Konstant skrik sen kl 6, bortsett från när hon sov mitt på dagen och vissa stunder när jag burit runt på henne i famnen. Glöm selen, den funkade inte...
Efter att ha burit henne mer eller mindre från morgon till kväll i snart en vecka så gör ryggen så sjukt ont att jag drar efter andan när jag rör vänster armen.
Att vara klämkäck i bloggen och inte ens nämna prövningar annat än lite hurtigt i förbifarten kan faktiskt hjälpa mig att orka lite mer. Men idag tog tålamodet slut och tårarna kom. Så kan det oxå vara ibland, även här.
Ja visst kan det vara så. Det är väldigt sant att det hjälper när man håller modet uppe och liksom kör på "fake it til you make it". Det sägs ju att om man ler och är positiv så känns saker och ting liiiiiiite bättre, även om det egentligen inte alls är speciellt lätt eller roligt för stunden.
SvaraRaderaJag hoppas att Weras åskmolnsfas går över snart och framförallt att hennes lilla mage mår bättre utan magknip och elände.
Det är även skönt att gråta ibland, speciellt när allting känns pissigt och jobbigt.
KRAM på Er!!
Vem har sagt att det är en dans på rosor att ha en liten.
SvaraRaderaSå är det inte,men det går över om ett tag! Och tänk vad man glömmer fort <3
Kram mamma
Åh vad jag känner med dig! Jag kan verkligen säga att jag vet exakt hur du känner det!! Gråt på när det behövs, det hjälper.
SvaraRaderaDet kanske låter lite galet, men jag gick med öronproppar när det var som värst med Ida, då försvann det värsta och jag fick lite mer tålamod. Kanske kan vara värt att testa :)
Var lite försiktig och rädd om din rygg om du kan (jag fick inflammation i axlar och armbågar efter allt bärande under koliktiden)
Kramar till er!!!