Livet står aldrig stilla här. Det är alltid något nytt på gång. Må så vara att jag gillar utmaningar och nya erfarenheter... men igår hamnade jag minst sagt i utkanten av min comfort zone.
För att göra en lång historia kort så såg vi en mus kila över hallgolvet igår när vi åt lunch. Detta utlöste en vild musjakt där vi beväpnade med hinkar och innebandyklubbor jagade en vettskrämd, ursöt liten mus genom hela nedervåningen. Men vips, så var musen spårlöst borta...
Senare på kvällen satt jag i köket och slösurfade lite. Plötsligt hörde jag ett misstänkt krafsande ljud från mitt älskade skafferi... Öppnad dörren lite på glänt så lampan tändes. Och där var den rackarn! Efter en del panikskrik och viftande med en stekspade så lyckades jag till slut fösa in det lilla livet i en hink. Musen släpptes ut i det fria och allt var fridens igen. i 10 minuter. Sen hördes samma ljud än en gång från skafferiet. Hink, stekspade, pip och skrik. Ut med musen och fram med skurtrasa och sopsäck.
Nu har det skurats och rensats. Allt som var öppnat åkte i sopsäcken. Jag har köpt och placerat ut, jag citerar - överdrivet många fällor av märket Super Cat (bäst i test). Nisse har lyckats utlösa två av dom... och förhoppningsvis förblir de tomma som ett tecken på att det var ett kortvarigt problem.
Och jag vill gärna slippa få några oskyldiga små djurliv på mitt samvete...
Från o med nu får dörren hållas stängd när Nisse är ute!
 |
| Could you? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar