BITTER-VARNING

Jag känner mig dyster och lite bitter. Inget kul för er att läsa om. Men så är det. 

Jag är småkrasslig, trött som få och på ganska tråkigt humör. Jag har ingen ork att göra det lilla jag kan göra och jag kände mig begränsad nog av graviditet redan innan jag blev krasslig. 

Renovering suger och tar alltid för lång tid.

Alla saker vi beställt tar 700 år på sig för att komma hit och det vi har fått hem monterar inte sig självt... 

Händerna, fötterna och vaderna är svullna. Fingrarna är stela och jag har nästan valkar runt vristerna av allt vatten i kroppen.

I normala fall hade jag gått en lång promenad i högt tempo för att gå av mig det här humöret. Men det kan jag inte göra nu. Så vad tusan gör jag istället? Tröstshoppa går inte. Jag kan inte prova något. Inte ens ett par skor, eftersom det enda jag kan ha på fötterna är fula birkenstocktofflor. Att köpa en handväska är meningslöst för hur kul är det med en fin väska när allt annat ser ut som skit?

Bara för att jävlas så lyser solen från en klarblå himmel. Lite matchande höstrusk, Kent i högtalarna och ett täcke över huvudet hade suttit fint.

Det bästa en sån här dag är ändå att ha en hund som Nisse. Han viker inte en tum från min sida när han märker att något är fel. Istället kryper han nästan in under skinnet på mig, buffar sin panna mot min och kramas.

Och det bästa med det här humöret är att det sällan är långvarigt.