PÅ KURS

Idag har vi varit på kurs med Nisse. Eller rättare sagt så har jag och älsklingen fått en utbildning i hur vi ska träna Nisse. Det var grymt bra! Efter incidenten med rottisen så valde vi att inte fortsätta valpkursen och började träna hemma istället, efter bästa förmåga. Somligt gick bättre än annat och vi kände till slut att vi körde fast lite. Plus att en förstå-sig-påare hävdade att vi var tvungna att låta Nisse genomgå ett sk provokationstest för att se om han var en aggressiv hund.

Nisse blev tyvärr väldigt provocerad av en veterinär innan jul och det slutade med att Nisse bet efter hans hand. I efterhand har jag från olika håll fått höra att den här veterinären gör så - provocerar hundarna tills de blir överstressade och sedan säger han att det är fel på hundarna. Men det är klart att vi tar det på allvar om det kommer från en person som ska "kunna djur". Bättre att ta reda på hur det står till än att chansa, eller hur? Det här är vår första hund och vi vill verkligen inte göra något fel. Den här personen gick så långt att han ställde sig tveksam till att vi skulle kunna ha kvar Nisse. Gissa om jag blev rädd och förvirrad... Nisse är ju hur snäll och gosig som helst även om han såklart är både busig och olydig ibland.

Vi kontaktade i alla fall Christer på Bockes tjänstehundar för att han skulle ta en titt på Nisse. Christer utbildar hundar till polisen för narkotikasök, utbildar hundar till militären och han tar även hand om och tränar problemhundar. Ja just det... han tränar även hönsiga hundägare :) För idag fick vi lära oss att ett av "felen" är att vi är rädda för att göra fel. Lille herrn har tillåtits för stora friheter, blivit lite bortskämd och därmed även lite kaxig emellanåt. Han är däremot inte alls aggressiv och något provokationstest gjordes aldrig.

Vi fick istället lära oss hur man använder en clicker. Det var Nisses melodi det! Han gick direkt igång på det och vi kunde verkligen se hur hjulen snurrade i huvudet på honom när han klurade på vad han skulle göra för att få clickern att klicka och därmed belönas med en godisbit. Så nu hänger det en liten dosa från hällan på våra byxor. Icke någon stegräknare, utan en clicker!

Även om jag egentligen redan visste det, så var det skönt att någon som är expert på hundar bekräftar att vår hund är precis så som han ska vara och att vi aktiverar och fystränar honom på ett bra sätt (vi fick beröm för all tid och träning han får i skogen ;)).
Vi behöver bara träna lite mer på vardagslydnaden.

Så himla glad trots allt, att vi kom i kontakt med den här tränaren. Vi fick lära oss så himla många bra och nyttiga saker idag!