får man höra sanningen...
När jag steg in på Majas dagis idag, för föräldra-fika nr 2, så möttes jag av en gosse som pekade på mig och skrek,
- Vem är duuu?
- Jag är Susanne. Vem är du? svarade jag.
- Jag är Alexander och du ser ut som en vampyyyyyr!
För den som inte vet, så har jag ganska "markerade" hörntänder. Dom kan nog se ut som huggtänder.
Jag tar det som nåt positivt att han tycker att jag ser ut som en vampyr, det gör mig nog till en coolare vuxen i barns ögon ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar